Ja för då kommer jag att ligga och tänka på att om några timmar skall jag operera mig. Helt ofattbart att dagen snart är här. 

När jag drog igång hela den här cirkusen så visste jag ju att jag ville få hjälp. Jag hade testat det mesta, inte bara en gång utan under många många år. Operationen var verkligen en sista utväg, och jag hade försökt att skjuta upp det så länge det gick. Men nu kändes det helt ohållbart. 

Jag gick väll in i det hela med ganska öppna ögon, men under resans gång så har de ju givetvis öppnats mer. Det man kan tro, att det är en quick fix, att det kommer gå supersmidigt att gå ner i vikt, att jag kan äta allt bara mindre...kanske inte stämmer. Eller det stämmer inte alls.  

Det ligger oerhört mycket jobb bakom alla tappade kilon, och livet kommer aldrig mer att bli sig likt. Det är ju en positiv sak, men också den sak som skrämmer mig allra mest.

Inte själva operationen, utan det som kommer efteråt. Hur kommer jag att må? Vad kommer jag att känna? Kommer jag klara av det? Kommer jag gå ner i vikt? Kommer jag bli en av dem som går upp i vikt igen? Kommer jag få komplikationer? Kommer jag få problem med att äta, värk, brist på något? Alla dessa frågor snurrar runt i min skalle just nu, och jag känner mig helt ärligt...rädd. Rädd och nervös och förväntansfull och en massa andra känslor blandade i en stor härlig coctail.

Men nu skall det ske iallafall. Jag kommer inte backa ur...för den tanken har slagit mig. Att jag skall klara det på egen hand utan att skära bort en massa saker. Utan att behöva äta miniportioner och tänka på hur, när och vad jag dricker till maten. Att motionera och äta mig sund och frisk. Så varför gör jag inte det då? Därför att det är något jag har testat och misslyckats med så många gånger nu under så många år att jag har helt enkelt inget förtroende för mig själv. Jag tror verkligen inte att jag klarar av det. Detta bantandet har förstört mig, och jag inser att jag inte klarar det utan hjälp. Och den hjälpen skall jag ju nu få, i form av en gbp.

Jag har turen att ha nära och kära som hejar på mig och peppar mig, det känns toppen. samtidigt som det kommer bli en ensam kamp...jag mot mina demoner och kilon. Men det är en kamp som jag är fast besluten att vinna! Min bror sa idag att jag kommer aldrig få en chans som denna igen. Jag måste ta tillvara på den och ändra mitt liv, en gång för alla.

Nu börjar den slutliga nedräkningen..8 dagar kvar.

8 dagar kvar innan mitt nya liv börjar.

8 dagar kvar av mitt liv som jag känner till det.

8 dagar kvar...

Kram Emma   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det verkar inte som att fungerar att skriva här längre, då jag inte kan få till layouten på mina inlägg. Och att läsa allt i ett enda stort stycke känns inte så lyckat...eller fint :-) Så jag flyttar, och mitt nya tillhåll blir: www.goodbyemyfat.word...

Layouten på texten blir inte som när jag skrev den. Försöker fixa det, men det funkar inte. Jobbigt att läsa allt i ett helt stycke, hoppas att det går bra tills jag kan fixa det :-)...

Ja jag har ju sådana också. Saker jag funderar på och överanalyserar kanske. Jag är rädd för att jag äter för mycket! Japp...även om det är små portioner nu och jag vet ju att jag mäter allt, så är jag rädd att jag skall äta för mycket. Jag måste...

Ja då var det en hel vecka sedan jag opererades. Tiden har verkligen gått fort, känns underbart! Vaknade ganska pigg och glad idag, det är ju inte så ofta det händer. Mer nu än innan hoppas jag ju givetvis :-) Har varit och lämnat barnen, det dugga...

Japp idag stod det morgonpromenad på schemat, skulle gå och lämna barnen. Jag gick i god tid för jag visste inte riktigt vilket tempo jag skulle orka hålla. Men det gick bra, och jag blev inte sen, snarare tvärt om. Men nu vet jag till imorgon. Kände...