Godmorgon. 

Känns underbart skönt att allt har gått bra. Har ingen större smärta och har sovit någon/några timmar i taget i natt. Har druckit och det fungerar. Känns bara så oerhört skönt att vara här och att leva helt enkelt. 

Skall vila lite till nu, skriver ett par rader vid ett senare tillfälle.

Emma

Är så nojjig att jag inte klarar av mina 8 kg så jag kör 2 dagars fasta. Bara vatten, kaffe och ev buljong. Bra? nej, men det är två dagar det gäller. Jag vill bara gå ner ett kilo eller så till. Hatar detta vikthets, men det är mitt eget fel för att jag inte klarat av pulvettiden så bra. Så går det när jag gör dåliga val och är helt koko i huvudet. Orkar inte tänka på det mer, så jag skall helt enkelt...inte göra det! :-) 

Har tvättat idag, skall packa mina saker ikväll när barnen sover. Känner inte att jag har så bra koll på vad jag skall packa ner. 

• Myskläder till efter operationen
• Alla mina papper och id
• Några Modifast påsar...vet inte om man får där?
• Böcker och min mp3 spelare
• Telefon och laddare

Finns säkert någon sida på nätet där jag kan hitta vad andra hade med sig, kanske skall kolla in det. Jag har säkert missat en massa. Eller inte..

Skall åka imorgon efter jag lämnat barnen på dagis/fritids, för jag vill inte gå och vanka hemma. Skall bli skönt att komma ner till mamma, hon är verkligen mitt absolut största stöd just nu. De andra också, men mamma är mamma. Hon skall även köra mig på tisdag, och det känns tryggt. Hon sa att vi skulle ha en tjejkväll imorgon, och det känns mysigt :-) 

Försöker även förbereda barnen lite. Dom vet att jag skall åka, och den stora ( 8 år) vet att jag skall opereras i magen, men inga mer detaljer. den lilla ( snart 4 år) vet bara att jag skall åka till Borås och mormor :-) Det räcker nog. Jag hoppas att allt kommer gå bra här hemma, för det är en sak mindre att tänka på. Men jag är säker på att min bror och min man kommer att klara av detta. Bara jag som måste släppa taget om det lite.

Annars känns det bra, ganska lugn just nu.

Emma

Ja jag har ju inte skrivit ngt sedan slutet av förra året. För jag kände att jag inte hade så mycket att skriva om just min operation, som denna bloggen faktiskt skall handla om. men nu har jag lite mer information om mitt kommande liv, och jag vill börja skriva ner mina tankar och funderingar nu.

Jag var ju på gruppinfo på sahlgrenska i Januari, och efter ca 3 veckor ringde jag till dom, då jag inte hade hört ngt. Dom sa dock att dom hade så många nya patienter, och att att det även fanns några kvar från förra året som inte var färdiga än. 

Men när jag ringde så hade dom iallafall tagit det preliminära beslutet att jag var godkänd för operation. Det slutgiltiga beslutet tar ju kirurgen som skall operera. 

Jag väntade och väntade, för jag visste ju inte vilket sjukhus jag skulle bli opererad på. Men efter vad som kändes som en evighet fick jag ett papper om att min fortsatta vård skulle ske på SÄS i Borås, och att jag var välkommen på möte nu i slutet av Mars. 

Det var en timmes lång gruppinfo, jag och sju andra och anhöriga ( jag hade mammsen med mig) , där vi verkligen fick the truth om operationen, och det var mycket info. Sedan var det bara att vänta...för man blev inkallad efter en lista, och ingen visste när det skulle bli deras tur. Det var väll det enda jag hade att klaga på. Hade man vetat lite mer om när jag skulle in, hade vi kunnat gå och ta en kaffe, eller gå ut och ta lite frisk luft. Vi bara satt rakt upp och ner, fanns inget vatten, inget kaffe, ingenting. Från 13 till ca 16.20 då jag kom in. Kollade blodtryck,  vikt, lyssnade på lungor osv, och sedan fick jag ett godkännande efter lite snack. Mycket trevlig kirurg och sjuksköterska, även dietisten verkade toppen. Så det känns jättebra att opereras på SÄS.

Bara efter några dagar fick jag ett brev där det stod att jag är välkommen på ett 5-6 timmars besök den 7/4, och syftet med detta besök är att bli väl förbered inför operationsdagen. 

Det lustiga är att jag missade helt att det stod ett datum där....såg det först efter jag läst det 2 gånger.

Jag skall iallafall opereras den 6 maj 2014!

Det känns inte långt borta alls, och jag måste erkänna att det pirrade till lite i magen när jag läste det. 

Ringde runt till nära och kära, och alla blev glada. 

Så nu är det pulverdieten som hägrar. Sköterskan hade skrivit att dom räknat ut att jag skulle börja med pulver efter besöket där, dvs 8/4, men jag hade redan bestämt mig för att börja på måndag, 31/3. Så jag kör på det. Ju mer jag går ner innan operationen, destå bättre är det ju för mig.

Men jag skall inte ljuga, det kommer bli oerhört tufft. Men jag tror också, att eftersom jag har ett mål med det hela, och inte bara pulvrar utan ett tydligt mål, så hoppas jag att det kommer bli lättare än det har varit tidigare. 

Så snart kommer mitt liv att helt förändras....hjälp!

Emma

Det var ett tag sedan, och lite har ju faktiskt hänt.

Jag var ju på vc, remissen blev skickad, och efter lite mer än 1 vecka fick jag ett brev på posten. Pirrigt att öppna...bara för att läsa att dom behövde komplitering och att remissen var skickad tillbaka till min läkare på vc. Blev lite sur. Jag visste ju att dom skulle behöva blodprov..varför togs inte det första gången? Jag ringde iallafall till vc, och fick beskedet att min läkare var på tjänsteresa och skulle ringa upp mig veckan därpå. 

Denna väntan kände lite onödig, men jag tycker ändå att det gått fort. 

På måndagen, en dag tidigare än vad som sagts, ringde läkaren upp, och ställde ganska många frågor igen, även sådana som vi gått igenom innan. Och sa givetvis att jag skulle komma in och ge blod. Det jag kan känna med dessa frågor, är att det borde ju rimligtvis finna en mall att gå efter. Dessa frågor skall ställas vid ett besök, så man täcker allt med en gång. Men det kanske inte är så? Jag var iallafall där på torsdagen och lämnade ett par rör blod. Skall se om jag kan lägga upp bilden för att visa hur jag såg ut i armvecket på kvällen, och för att inte tala om dagen efter. Jag hade sååå ont hela dagen och det kändes som att något var fel i armen. Sticket gick hur smidigt som helst, och för mig som är spruträdd, väldigt smärtfritt. Men jag hade jättemycket värk i ett par dagar efteråt..och det såg inte roligt ut :-)

Den 12/12 skickade dom ut en bekräftelse att dom mottagit vårdbegäran från vc, och att dom kommer att kalla mig för undersökning inom 90 dagar. Kände mig glad över det, och tänkte att jag nog skulle få vänta så länge. Och det var jag ok med. Jag förstår ju att det är en massa människor i kön. 

Men redan den 16/12 skickade dom ut ett brev där det stod att jag är välkommen till gruppinformation, redan den 9/1-14 !! Snacka om att bli glad, va fort det gick! Ringde runt till alla och var glad. Nu rullar det på. Känns toppen.

Jag inser att detta är sista julen som jag kommer kunna njuta av julbordet...vet inte hur mycket jag kommer kunna äta, vad jag kommer kunna äta, vad jag kommer gilla/ogilla/dumpa på osv nästa jul. Så jag skall inte på något sätt överäta/vräka/eller tycka i mig mat, utan äta och njuta av det jag tycker är gott. 

Har tänkt mycket på saker som jag kommer sakna. Och det är ju en massa. Samtidigt som att det kommer bli oerhört befriande att inte kunna äta som jag vill. Eller som jag har gjort. För jag vill ju inte äta så! Det känns skönt att mycket av den makten som mat och då speciellt socker har över mig kommer att försvinna. Jag kommer fysiskt inte kunna äta det. Och det känns underbart!! Jag ser verkligen fram emot mitt nya liv, min nya livsstil, min nya hälsa och jag kommer ge allt. Jag kommer ge 110 %, jag kommer inte göra operationen för att sedan inte ändra på mitt tänk, min situation. Allt måste förändras! Det är inte bara maten.

Men så ser det ut för tillfället. Jag skall på gruppträff och sedan är det kirurgerna som skall besluta, och efter det väntan på operation. Jag hoppas givetvis att detta skall flyta på utan större bekymmer. Men man vet ju aldrig... ;-)

Ha en härlig jul, även om regnet öser ner och det känns som september. Jag skall mysa och gosa med nära och kära.

Emma