Jag har nu packat allt, och jag börjar verkligen känna av att detta kommer att hända! Jag kommer verkligen att operera mig.

Dagen har gått åt till att tänka, fantisera, läsa en massa på nätet, gosat med barnen. Jag känner att jag har läst allt det går att läsa, så på det planet är jag nog ganska väl förberedd. Men detta är min resa, min kropp, min operation, och ingen är den andra lik. Så hur det igentligen kommer att bli...det vet jag inte fören jag gjort det. Och det är ju det som är det värsta...det okända. Att inte veta hur jag kommer att må, att inte veta hur ont jag kommer ha, att inte veta om jag kommer få komplikationer....att inte veta är den värsta känslan.

Men jag går och lägger mig med en bra känsla. Jag är äntligen här, det är ju detta jag vill, detta jag strävat mot hela tiden. Det finns ingen annan väg att gå. Detta är min väg.

Skall försöka sova, eller så blir det ett par timmar i soffan. Man vet aldrig. Men imorgon på morgonen bär det av ner till Borås, där jag skall opereras.

Emma

Är så nojjig att jag inte klarar av mina 8 kg så jag kör 2 dagars fasta. Bara vatten, kaffe och ev buljong. Bra? nej, men det är två dagar det gäller. Jag vill bara gå ner ett kilo eller så till. Hatar detta vikthets, men det är mitt eget fel för att jag inte klarat av pulvettiden så bra. Så går det när jag gör dåliga val och är helt koko i huvudet. Orkar inte tänka på det mer, så jag skall helt enkelt...inte göra det! :-) 

Har tvättat idag, skall packa mina saker ikväll när barnen sover. Känner inte att jag har så bra koll på vad jag skall packa ner. 

• Myskläder till efter operationen
• Alla mina papper och id
• Några Modifast påsar...vet inte om man får där?
• Böcker och min mp3 spelare
• Telefon och laddare

Finns säkert någon sida på nätet där jag kan hitta vad andra hade med sig, kanske skall kolla in det. Jag har säkert missat en massa. Eller inte..

Skall åka imorgon efter jag lämnat barnen på dagis/fritids, för jag vill inte gå och vanka hemma. Skall bli skönt att komma ner till mamma, hon är verkligen mitt absolut största stöd just nu. De andra också, men mamma är mamma. Hon skall även köra mig på tisdag, och det känns tryggt. Hon sa att vi skulle ha en tjejkväll imorgon, och det känns mysigt :-) 

Försöker även förbereda barnen lite. Dom vet att jag skall åka, och den stora ( 8 år) vet att jag skall opereras i magen, men inga mer detaljer. den lilla ( snart 4 år) vet bara att jag skall åka till Borås och mormor :-) Det räcker nog. Jag hoppas att allt kommer gå bra här hemma, för det är en sak mindre att tänka på. Men jag är säker på att min bror och min man kommer att klara av detta. Bara jag som måste släppa taget om det lite.

Annars känns det bra, ganska lugn just nu.

Emma