Det verkar inte som att fungerar att skriva här längre, då jag inte kan få till layouten på mina inlägg. Och att läsa allt i ett enda stort stycke känns inte så lyckat...eller fint :-) Så jag flyttar, och mitt nya tillhåll blir: www.goodbyemyfat.wordpress.com. Hoppas verkligen att ni fortsätter att läsa och kommentera där. Det ser inte ut som om jag kommer kunna importera mina inlägg härifrån dit, och det funkar inte heller att kopiera, men men. Jag gillade verkligen att bloggplatsen var så enkel att förstå sig på, för jag är verkligen inte bra på detta med bloggar, men inte så mycket att göra något åt. Vi ses i nya bloggen hoppas jag!! Emma

Layouten på texten blir inte som när jag skrev den. Försöker fixa det, men det funkar inte. Jobbigt att läsa allt i ett helt stycke, hoppas att det går bra tills jag kan fixa det :-)

Ja jag har ju sådana också. Saker jag funderar på och överanalyserar kanske. Jag är rädd för att jag äter för mycket! Japp...även om det är små portioner nu och jag vet ju att jag mäter allt, så är jag rädd att jag skall äta för mycket. Jag måste dubbelkolla allt, bara för att jag tycker att det ser mycket ut på tallriken. Jag hade nog föreställt mig att 1 1/2 dl mat skulle se ännu mindre ut. Det är väll något som jag kommer att vänja mig vid antar jag. Man äter ju med ögonen också, och även om mitt ögonmått var heeeelt fel innan, så kanske det är det åt detta håller också. Så länge jag har kollat mängden så finns det inget mer att göra. Än att äta :-)Jag tycker att jag äter så ofta! Ja jag äter eller dricker ju hela tiden. Men även där inser jag ju att det skall vara så. Men det känns konstigt. Tidigare kunde jag äta 2, kanske 3 gånger om dagen, ibland mindre, dock helt fel mat. Så att äta 6 gånger per dag, känns....för mycket. Jag är rädd att det är för ofta, och för mycket. Hoppas att detta kommer försvinna med tiden också.Jag är skiträdd för att inte gå ner i vikt! Helt obefogat, då jag gått ner hittills, men det är en stor rädsla. Tänk om allt stannar av, eller jag är ett freak som inte går ner av en operation? Tänk om jag inte går ner, men har gjort operationen och kommer därför aldrig kunna äta "normalt" igen...loose - loose situation. Dessa tankar kryper fram ibland, inte hela tiden såklart, men jag är orolig. Är även rädd för att jag kommer gå ner en massa i vikt, och bli bekväm och vänja kroppen, och sedan gå upp igen. Att det på något sätt är bestämt att jag skall vara fet och olycklig hela livet. Det skulle ju vara fruktansvärt. Att opereras, med allt vad det innebär, kämpa sig ner till en normalvikt, känna av fördelarna, för att sedan förstöra allt för sig själv. Det vore ju inte första gången.Jag inser att allt detta kommer från dålig självkänsla, självförtroende, år av att ha misshandlat sin egen kropp, och ett...självhat skulle jag nog kunna beskriva det som. jag kan känna att jag inte är värd detta, att varför skulle jag få bli lycklig med min vikt, eller mig själv. Jag har känt och tyckt saker om mig själv så länge, att det känns oerhört skrämmande att det skulle kunna ändras till det bättre. Att jag faktiskt skulle kunna tycka om mig själv. Det känns väldigt långt borta, men skrämmande.Det var detta jag var mest nervös för inför operationen. Självklart var jag rädd för att inte vakna mer, eller för komplikationer, men mest rädd för mina känslor. Hur skall jag nu hantera dem utan mat som dövar dem? Jag måste ta itu med det, det vet jag. Kanske har ni något tips på hur?Annars går allt bra. Jag njuter av maten och den smakar bra. Skönt. Jag sover hela natten utan avbrott, som tidigare. Känner mig piggare nu när jag äter riktig mat, och det är härligt.Skall upp till jobbet imorgon och hälsa på. Skall bli jättekul att träffa alla. Skall äta lunch där hade jag tänkt. Får ta med mig mina miniplastburkar..haha. Dom kommer att bli förundrade, det vet jag.Nej nog med deprimerande läsning...nu skall jag fokusera på de underbart positiva sakerna med operationen också. Men jag tycker det är skönt att kunna skriva av mig..Emma

Japp idag stod det morgonpromenad på schemat, skulle gå och lämna barnen. Jag gick i god tid för jag visste inte riktigt vilket tempo jag skulle orka hålla. Men det gick bra, och jag blev inte sen, snarare tvärt om. Men nu vet jag till imorgon. Kände i sista uppförsbacken att jag var lite småyr, och det förstår jag eftersom jag inte ätit något innan, bara druckit vatten som jag hade med mig. Men det gick bra. Var svettig och trött när jag kom hem, men det är ju inget nytt i min värld. Har dragit omkring på 141 kg länge, så jag vet vad det innebär att svettas och vara helt slut :-) Nu kan det bara bli bättre.

Hittat lite nya bloggar att läsa, mycket roligt! Jag gillar att läsa om människor som är i samma sits som en själv, för det får mig att känna mig mindre ensam, som att det inte bara är jag som har problem med maten, utan att det finns andra som kämpar också. Vi får följas åt, och peppa varandra!

Ringde till vc och fick en tid att ta bort mina agraffer, nästa måndag skall jag dit. Skall bli skönt, då de kliar. Men det är väll ett bra tecken på att jag läker. 

Jag satt och tänkte på lite mål och delmål. Eller det var kanske min bror som satte igång tankarna, när han frågade vad jag hade för mål. Jag kan tycka att det är väldigt svårt att sätta en tidsram på min viktnedgång, för just nu har jag ingen aning om hur min kropp kommer att reagera på operationen. Jag har inte börjat äta riktig mat än, så efter jag gjort det kanske det blir lättare att se hur mycket jag går ner i veckan. 

Mitt första delmål blir att komma under 120 kg. Jag har nog inte vägt under 120 kg sedan....ja det måste vara mer än 5 år. Jag kan inte komma ihåg. Men vi har bott i denna staden i snart 5 1/2 år, och jag kan inte minnas att jag vägt under det då. Det blir ju en milstolpe! :-) Sedan givetvis under 100 kg. Jag kommer nog att tänka lite i 10 tal också, minus 10 kg, minus 20 kg osv. Känns bra att se det lite uppstrukturerat på det sättet.

Sedan är ju viktmålet 75 kg. Som det ser ut nu! Jag har inte vägt under 80 kg, sedan...ja det kan jag verkligen inte komma ihåg. Högstadiet?? Men jag vägde 80 kg för många år sedan, och jag tyckte att ett par till kilon skulle inte vara fel. Jag är ju 181 cm lång.

Skall bli underbart att se mig själv krympa. Jag längtar!!!!

Nu blir det vila på soffan, med några serier jag missat under förra veckan.

Emma   

Dag 2 med min nya mage. Det känns overkligt, samtidigt som det inte känns som att det har hänt. Jag har ju mått oförskämt bra, tror jag, och då är det svårt att förstå att jag har genomgått en sådan stor sak. Men det har ju hänt. Det har jag mina 5 små hål i magen som bevis.

Igår natt sov jag helt underbart, det är ju inte riktigt samma sak som att ligga i en för kort sjukhussäng, även om det var helt ok. Så skönt att komma hem till mamma ett par dagar. Imorgon åker jag hem till mitt, och jag längtar så oerhört efter barnen. Men det har varit skönt att kunna vila som man vill, utan alla måsten. Jag skall bara slappa idag, för sedan är det tillbaka till verkligheten.

Dagarna kommer nog gå ut på att dricka nu iallafall. Har avklarat frukost, med 1 dl lättmjölk och 1 dl proviva. Mellis nr 1 som var 2 dl proviva. Lunch som jag skall smaska i mig strax som består av 1 dl varm soppa, blir mild tomatsoppa för mig, och 1 dl lättmjölk. Sedan blir mellis nr 2 1/2 modifastpåse och 1 dl lättmjölk. Middagen ytterligare 1 dl varm soppa, då skaldjurssoppa, och 1 dl lättmjölk. Kvällsmat blir 1 dl lättmjölk och 1/2 modifastpåse. Utöver det ca 5 dl eller gärna mer vatten.

Frukosten tog ca 50 min att få i mig, och mellisen kanske 30 min. Så det tar sin lilla tid. Men jag vill inte äta för fort och få kramp eller dumping eller något. Det vill man ju undervika till varje pris. Men det känns som att jag dricker hela tiden. Ja så ser min meny ut den närmsta veckan, sedan blir det pure och mjuk mat i 3 veckor, och sedan vecka 5 skall jag gå över till vanlig mat och kosten jag skall leva med resten av livet. Känns spännande att utforma sin nya framtid när det kommer till kost och motion.

Nej nu skall jag sörpla i mig min soppa.

Emma

Dag 3 lider mot sitt slut. Dagen i sig var bättre än gårdagen, men kvällen har varit oerhört jobbig. Men jag hittade på saker för att försöka glömma bort att jag var hungrig. Men jag har inte tagit alla mina pulver idag. Allvarligt talat...chokladpuddingen får mig vilja hoppa utför ett stup. Jag mår illa bara jag tänker på den. Trodde det skulle funka, men choklad har ju inte funkat med något annat pulver, så varför detta? Nej det får bli jordgubb och sparris. Sedan skall jag testa hallon och potatis soppa. Tror det fanns i butiken. Finns ju fler smaker att beställa på nätet, kanske skall göra det.

Nej nu skall jag sova, imorgon är en annan dag.

Emma

Ja, jag känner mig lite stolt över mig själv såhär andra dagen in i flytet. Jag inser när jag skriver det att det är ju en väldigt kort och fjuttig tid, men att det också är mina känslor det handlar om. Och just nu är det så jag känner!

Vaknade med huvudvärk, och en känsla av att man är lite lightheaded, i brist på ett bättre svenskt ord :-) Men jag drack mitt vatten som en galning idag och det släppte på eftermiddagen. Som en galning för mig är kanske 1 1/2 l, vilket inte är tillräckligt. Men det finns ju tid till att förbättras.

Jag har ju berättat för dom som har undrat, både om operationen och om flytet nu. På jobbet, och bland nära och kära. Och jag måste säga att jag känner att jag har supportrar, och det känns toppen. För nu är det inte bara jag som vet om det, utan det är fler som ser mig och håller koll :-) Kan vara bra ibland.
Jag känner mig nervös inför dagarna som komma skall, för att jag kommer besegras av matmonstret i mitt huvud. Ikväll kände jag mig hungrig...riktigt hungrig. Jag fick stålsätta mig för att sitta kvar i soffan, dricka mitt vatten och tänka på annat. Hoppas jag har samma styrka resten av veckorna. Jag måste tänka att detta är min del i operationen. Jag gör det jag kan för att den skall bli säkrare, det lilla jag kan styra det. Jag måste helt enkelt.

Nu sova.

Emma

Ja det är ju sista dagen jag äter mat på en väääääääldigt lång tid. Jag hade planerat hur jag skulle äta både det ena och det andra, för det skulle ju kanske vara sista gången jag åt det, eller iallafall som jag brukade. Men det blev bara en måltid idag, en pizza. Inget godis, fikar, chips eller en massa annat. Utan bara det...och Fanta. Jag känner mig nöjd med det. Jag känner att jag på något plan har förstått att mat inte är allt här i livet. Jag måste inte äta för att vara lycklig eller glad. Jag skall må bra på andra sätt nu. Det måste bli så.

Så det är med glädje jag sätter igång med min pulver tid imorgon . Den glädjen kommer inte finnas där om 3 dagar, så lika bra att passa på när den infinner sig :-)
Har varit och köpt Modifast för en vecka nu, och jag är lite nervös för om jag kommer gilla det. Jag hatar ju alla sorter av choklad i pulver form, men jag har köpt choklad puddingen, och jag har höga förväntningar på den. Även sparrissoppa och jordgubbs shake. Skall nog blanda veckorna lite, kan bli Naturdiet några dagar också. Det är ganska gott och billigare än Modifast. Måste dricka mitt vatten också. Blir en blandning av vanligt och ramlösa.

En ny vecka, nya vanor, nytt tänkesätt, nytt liv!!

Emma