... att gå och lägga sig utan att ha ätit något av varken jordnötsringarna eller kexchokladen....eller något annat heller! Fan va jag hade ångrat mig om jag gjort det. Nej jag går och lägger mig med en tom mage, känns bra.

Godnatt

Funderingarna är många, och jag vet inte riktigt hur jag skall göra. Eller jo, jag vet ju att jag kommer göra operationen men just nu känns det sådär. Jag har inte klarat av pulverdieten så bra som jag skulle ha velat, och jag känner mig livrädd för att jag inte kommer att klara av mina 8 kg.

Just nu ser det skit ut, och som sagt jag är livrädd för att jag har förstört allt denna gången också. Jag känner mig redan värdelös och att jag inte har klarat av pulvret så bra som jag skulle ha velat späder bara på det.

Ohhhhh, jag hatar mig själv. Känner mig som ett stort misslyckande. Jag kanske kommer dit på tisdag och dom ser att jag bara gått ner 6 eller 7 kilo kanske. Vad gör jag då? Då skjuter dom upp operationen...och det suger ju.

Jag får hålla mig borta från allt vad mat heter, men det är oerhört  svårt när man har det hemma, lagar det till barnen. Och nu finns det fredagsmys, med jordnötsringar och kexchoklad i köket. Det är tortyr! Det värsta är nog att det verkar inte spela någon roll hur mycket jag vill gå ner i vikt, att jag skall opereras, att jag verkligen vill ändras, för demonen tar över iallafall. Jag har inget att säga till om. Känns det som. Verkligheten är givetvis annorlunda. Det skall bli så skönt att inte ha det valet längre.

Jag hoppas bara att jag klarar det till på tisdag. Det måste jag bara göra. Annars vet jag inte vad jag skall göra....då går jag under.

Emma